Varning på stan

Dan Reed - mannen som fungerade som inspiration åt Electric Boys och var en av grundarna till musikstilen "funk-metal" är på väg till Stockholm igen. Wow.
Den här gången har han hängt i tibet och lärt sig sjunga strupsång av munkarna, och spelat in en skiva som är "livsbejakande".
Ur askan i elden.
Varning härmed utfärdad. För att citera New Orleans borgmästare: "You need to get your asses out of this town!".

stjärnor på is

hörde just hallåan på fyran säga att "stjärnor på is" är den ultimata utmaningen för våra stjärnor. Well, I beg to differ. För att illustrera har jag - på en höft, bör tilläggas - slängt ihop mina egna tv-programsidéer. Mats Jankell, jag väntar på ditt samtal.

"Stjärnor i boxningsringen" - totalt otränade stjärnor går upp i boxningsringen mot, säg Paolo Roberto. Åker på stryk.

"Stjärnor på linan" (nej, det är inte Sanna Bråding jag tänker på) - stjärnor, helst av det höjdrädda slaget, lär sig balansera på lina och avslutar med att gå lingång mellan två närbelägna höghus. Stor dramatik och mycket vidvinkelfoto på fallande C-kändisar.

"Stjärnor i djungeln" - helt enkelt en variant på Discovery Channels "Survivor" fast utan killen som räddar dem. Alltså den vardagsrealistiska motsvarigheten till Robinson. Utan öråd, utan intriger och framförallt utan någon som helst mat.

"Stjärnor i tunnelbanan" - vilken kändis klarar sig bäst i tre månader som hemlös?

TV-producenter of the world: ni vet var jag finns.

spotify

vet inte om någon lyckades missa att Spotify gick upp häromsistens. som den borne skeptiker jag trots allt är muttrade jag mest tills jag faktiskt testade. Jävlar vad snabbt det går. Snabbare än min egen itunes, och då är det ändå streamat.
När man har hela världens musik direkt åtkombart från datorn, Nokia (och, gissar jag Sony-Ericsson alldeles strax) levererar mobiler där du kommer åt hur mycket musik som helst "gratis" och flera bredbandsbolag kollar på liknande lösningar undrar jag hur länge till folk överhuvudtaget kan tänka sig att betala för musik - innan de räknar med att det bara plötsligt ska finnas där, som det berömda "vatten i kran"-exemplet.
Men, det får andra fundera mer på. Själv har jag plöjt David Gilmours tidiga soloskivor. Bara en sån sak.

vådan av coverband

jag kan plötsligt föreställa mig hur det känns att ha sex med en prostituerad. Efter att ha just kommit hem från en spelning med ett coverband som gör ALLT för att efterlikna orginalet (vi talar scenkostymer identiska, showen plankad och t.om mellansnack och ljud från gitarrstämmande mm), och man borde väl vara glad. Men, nej, det är man inte. Man (ok, jag) älskar orginalbandet - i det här fallet Genesis. Ja, jag vet. - och förväntar sig att bli bortblåst, men precis det som gör att jag älskar bandet fattas ikväll. Och fattas, inser jag, från alla coverband. Det är pudelns kärna. Själen i musiken. Jag vet att jag sparkar in öppna dörrar och lyckas bara halvdant klä känslan (eller avsaknaden av densamma) i ord. Men, jag kan som sagt föreställa mig att det är ungefär som min öppningsrad - akten i sig är bra, man vet att man gillar det, men man får inte ut något av det för känslan är inte på plats.

Skönt. Slipper man dö nyfiken.

dagens låt

love it or hate it, men tamigfan om inte The Killers är grymma med nya singeln "Human". kan nog bli så där stor som Killerslåtar blir. dvs om trettio lyssningar typ.

vägen till framgång

efter lite slö-surfande sprang jag på - på tal om dagens boktips - den här siten där någon bemödat sig med att lägga ut HELA The Manual. För er som missat den; det är boken skriven av KLF där de går igenom metoden för att få en singeletta i England. Extremt läsvärd, rolig och många gånger mitt i prick på musikbranschen. Boken finns inte att få tag på längre, så det känns OK att länka vidare här iallafall: http://www.lebedev.com/musicphone/review/CAM/the-manual.txt

ni-na-ni-na-ni-naaa

dagens boktips: 17 av Bill Drummond. Minns ni KLF? Inte? Hiten "Justified and Ancient"? Inte? De som brände en miljon pund på ön Jura framför brittiska journalister? Exakt. De. 

Bill Drummond var den ena hälften (Jimmy Cauty hette del 2), och han har skrivit en bok om en kör som existerar utanför musikens ramar. Trist på ytan men fruktansvärt roligt skriven och med mycket roliga insikter (Drummond har arbetat som manager och A&R-man) om musik, pop och allt runtomkring.

Så, logga ur här, gå till Amazon eller så och köp den. Ni kommer INTE att ångra er. Sådärja.

förkylningshelvete

idag verkar vara en dag skapad för bloggare. allt går precis lagom småjävligt, perfekt att smågnälla över i ett blogginlägg.
började dagen med huvudvärk och nyanländ förkylning. fortsatte med rask utskällning av chefen för något jag anser han har helt total-fel i. bryter upp ur stort möte för att åka iväg på ett annat möte, bara för att anlända till en "no-show". Ingen får fatt i C, som jag ska träffa och jag väntar tålmodigt (well, inte riktigt, mitt tålamod var rätt slut redan när jag anlände) i 35 minuter innan jag tänker "fuck it", och går tillbaka till kontoret. Börjar boka min resa för morgondagen till Nyköping, men SJ:s sida havererar för mig just som jag klickar i "boka resa". Well well.

På den positiva sidan är dock att någon har orkat göra en låt av en full snubbe som säger "jag vill hälsa till morsan... kom igen nu Britt-Marie!". Tid är ingen bristvara i somligas liv. Och låten är förvånansvärt bra.

pasta, grädde och mer grädde

kom just tillbaka från en lång lunch med Y och T. (nej, inte det gamla hårdrocksbandet). Efter mycket dividerande om var vi skulle ses landade vi på Thank God It's Friday. Bortsett från att det är onsdag och man i princip aldrig går dit var det åratal sedan jag sist nötte deras golv. Inga förväntningar på lunch således, men man kan lugnt konstatera att deras Pasta Alfredo levererar. Grädd-chock och lite kyckling som simmar omkring.
Mötet med Y&T gick bra, och jag tror vi hann avhandla det mesta som hinns med när det gäller glam-metal, turnébussar och förlag.
Pratade med min kompis D på Universal som tipsade om en ny video med Anna Ternheim. Kollade in den, och jävlar om det inte var gåshud på armarna.
http://www.annaternheim.com/

en dag full av möten.

jag inser att det inte var historiens vassaste inlägg som jag öppnade med, men med lite tur och mycket övning så blir det här väl bättre. Hoppas jag.

ägnade dagen åt ett antal möten. Lunch med P, P och E och lämnade två timmar senare med känslan av att inte uppnått något av det vi samlades för att reda ut.  

Såg på Granviks blogg att det nya numret av Close Up har en fantastisk PAIN-intervju. Tror att det blir en klassiker. Om Tägtgren är i form kan det inte bli annat.

Har för övrigt ägnat kvällen åt lite för mycket arbetstelefonerande för mitt eget bästa.

The D-files

lite testkörning, men nu är jag framme. tror att bloggen äntligen kan sparka igång nu. Siktar direkt in mig på att tjäna sjusiffrigt i total blondin-bellamanér genom att namedroppa produkter här. Eller vänta in ett fett förlagskontrakt.

- Hej D, det här är XXXX-förlaget (ok, jag erkänner... hoppas det är piratförlaget)

- hej Förlaget

- vi, typ, eh, gillar dina plattityder i bloggform och tänkte, eh, typ, ge ut dem. Om du vill.

Målet är uppnått. Jag publiceras. Bloggen avslutas.

eller... kanske inte ändå.