spotify

Har, sedan någon vecka eller två, lekt runt rätt mycket med Spotify. För de som inte testat: tanken är att i slutändan skall du ha hela världens musik ett knapptryck bort. I dagsläget är inte riktigt allt uppe - snarare har de en bra bit kvar tills man känner att man imponeras av urvalet, men hey, det är "early days". Det man slås av är hastigheten. När du väl hittat vad du vill lyssna på och klickar igång det tar det... i princip ingen tid alls. Snabbare än låtarna jag har på itunes på datorn. Fråga mig inte hur de gör det (det är trots allt streamad musik), men det funkar felfritt varje gång.

Min största förvåning kom halvvägs genom David Sylvians album "Brilliant Trees"när en röst plötsligt dyker upp och talar om för mig vilken fantastisk bil nya Kia är. Eh... inte riktigt vad jag väntat mig. Men, det får man väl leva med för att lyssna gratis. 

Sen börjar jag fundera på... om jag blir förvånad, hur förvånad (och, gissar jag, upprörd) ska inte artisterna bli? Det läggs ner oerhört mycket tid och energi för att få till rätt låtordning, rätt andningspaus mellan låtarna och rätt känsla när låt A går över i låt B. När man sitter där i masteringsstudion, ska man hädanefter (nu gör jag antagandet att Spotify får ett enormt genomslag och blir det tongivande mediet för att lyssna på musik på nätet) kallt räkna med vissa pauser för reklambreak?

Och, kan man som artist ha något att säga till om vilken reklam som läggs in i ens skiva? Om Radiohead dyker upp, och mitt emellan No Surprises och Lucky kommer plötsligt reklam för Ryanair eller någon fet SUV-bil?

Vill vi förknippa våra artister med reklam på det sättet? Man orkar - knappt - med reklam i radion mellan låtar och glättiga pratare, men inbäddat i albumen? Eller är det helt enkelt ett offer man får göra för framtidens musik? Då vete fan om jag inte hellre betalar själv och får skivan ostörd. Men, nu känner jag att jag låter som en gammal stofil. Vänta... FAN. Jag ÄR en stofil.