the wire

plötsligt seglar tiden iväg, och det har gått en halv evighet sedan förra posten. Inte för att det direkt regnar in hatmail när det inte kommer upp nåt nytt, men ändå. För ens egen skull. självdisciplinen, liksom. På samma sätt som en golfspelare inte kan fuska med sitt handikapp även om ingen ser de lyfta ut bollen ur ruffen. Vilket för mig in på en diskussion jag hade med min kompis N, om hur långt vi kan gå, och saker man kan göra om man vet att ingen får reda på det. Hur hög moral har man - egentligen - i motsats till hur hög moral man utger sig för att ha. Skulle man kunna stjäla den där flashiga bilen och köra omkring, om ingen fick reda på det? skulle man kunna ha ihjäl någon fiende om ingen fick reda på det? o.s.v o.s.v. 

problemet är nog att vi alla vet någonstans att vi skulle kunna tänja våra gränser rätt ordentligt om vi fick helt fria tyglar.

vad det här har med The Wire att göra vet jag inte riktigt, mer än att jag börjat plöja säsong 5. De recensioner jag sett har genomgående varit femmor, och kommentarer som "den bästa tv-serien i historien" är inte ovanliga. Hypen är enorm helt enkelt, och så här fem avsnitt in är det bara att böja sig och ge vika: den är så bra. den är genial. det är, förmodligen, den bästa TV som gjorts någonsin. 

Då vet ni.